Ja, tack så mycket. Ja, det är ju ett händelserikt år som vi har lagt bakom oss.

Det är ju 2025. Det har ju hänt mycket.

Det händer ju mycket i Grangex hela tiden. Ibland är det lite tyst har det varit då i början av året, men det vi gjorde förra året det var ju att komma i bås med mellanstudien, som jag kallar den för då, PEA:n.

Och det var ju en studie som byggde på den optioneringsstudie som vi genomförde tillsammans med Anglo och SLR under hösten 2024, bakpå att vi hade köpt Sydvaranger då i maj. Den optioneringsstudien gav ju inriktningar och alternativgranskning på vad är möjligt.

Och det ledde till att vi kunde då genomföra den här PEA:n då på tid egentligen. Men det vi inte kunde göra det var att inkludera då en del borr resultat och sådant som vi genomförde under vintern.

Under Smällkalla Vintern uppe i Sydvaranger så hade vi flera riggar som borrade. Och det var en del av den här optioneringsstudien som pekade på det.

Men vi kunde inte lägga in det i PEA:n, utan det fick ligga till sig, om man säger så, till dess att vi startade med Sydvarangers feasibility-studie, den slutliga studien då för möjligheten för att starta upp Sydvaranger och de ekonomiska förutsättningarna för det. Och den startade vi med då i februari och det var ju full koncentration på det.

Därför var det ju ganska tyst under första delen av året. Vi jobbade.

Vi hade ju finansieringen från Anglo American så att vi var helt finansierade via det royaltyavtal som vi hade tecknat då i samband med förvärvet då i maj 2024. Vi kom i bås med ett nytt finansieringsavtal, ett andra royaltyavtal, med Anglo American och det var på $9,5 miljoner.

Det var ju för att vi såg att vi behövde ha en överbryggning in till då den slutliga finansieringen. Marknaden hade väl uppfattat det här som att vi var på väg rakt in i en företrädesemission eller någonting.

Men det avtalet, kanske tillsammans med beskedet kring Dannemora då under juni månad, gav ju förutsättningarna för en begynnande omvärdering av Grangex aktie. Och vi såg ju en ganska hälsosam tillnyktring i marknaden och därmed också en omvärdering egentligen på Grangex, och den har ju hållit i sig.

Vi jobbade under hela sommaren stenhårt och det var ju SLR med underkonsulter som då jobbade med att ta fram den här feasibility-studien. Och den levererade vi ju i september.

Om man jämför då med den PEA-studien som vi levererade i januari så fick vi alltså ett mycket bättre net present value, alltså nettonuvärde på projektet, alltså $1,5 miljarder före skatt. Ett världsklassprojekt visar sig nu då Sydvaranger vara.

Väldigt bra avkastningsränta, 38% nästan va. Det är i princip typ ett guldprojekt kan ha idag.

Genom det här avtalet då vi har med Anglo så har vi också sålt hela produktionen under hela produktionstiden, det vill säga 25 år. Det är ett avtal som bygger på prisantaganden från Fastmarkets i den här studien och ligger på ungefär $8,7 miljarder.

Det är alltså ett gigantiskt avtal och det är ett avtal som är take-or-pay. Det är inte möjligt för Anglo att stiga ur det, utan det vi producerar kommer Anglo att ta och leverera till sina kunder.

Det är ett unikt bra avtal. Vi tar bort marknadsrisken för Sydvarangers produktion, överhuvudtaget volymmässigt.

Vi får en marknadsorganisation från Anglo som kommer att jobba för oss. De jobbar för oss redan nu med att placera den framtida produktionen nu.

Ligger nära till hands. Och för det här tar man 1,5%.

Man har andra värden som man skapar genom att vi kommer in i deras produktportfölj, men vi får ett transparent prissättning och vi ser slutkundens pris. Och skälet till det här är ju det att vi kan nu visa att vi kommer producera sannolikt en av världens bästa järnmalmskoncentrat för direktreduktion, alltså för den gröna omställningen.

Det är unikt bra. Det finns egentligen inget projekt i dagsläget som är på gång och som kommer att kunna leverera den här typen av kvalitet.

Så vi är helt unika. Och den här feasibility-studien är ju då helt oberoende då genomförd av SLR, men den är också då stödd av ett antal underkonsulter för de olika delarna.

Det här är också då Anglos arbete i det här. De har alltså gjort en due diligence på hela feasibility-studien och gett oss en sign-off på den.

Så den är inte bara genomförd oberoende, den är också då genomgången av Anglo Americans oberoende team inne i koncernen. Så det här är en fantastisk bas för den finansiering som vi nu jobbar med.

Vi startade ju med finansieringsarbete. Jag kommer komma lite grann tillbaks till det.

Men det viktiga då det var ju att feasibility-studien visar ju då på en produktionslängd på 25 år. Vi har två faser.

Vi kan starta omgående. Och skälet till att vi kan göra så här, det är det här borrprogrammet som jag nämnde som vi genomförde då i årsskiftet förra året.

Det var ett väldigt strategiskt beslut för oss. Det var ett dyrt beslut.

"No guts, no glory", som någon sa en gång i tiden och det gäller faktiskt här. Man måste våga också.

Och det här var alltså ett väldigt väldigt bra resultat och det här visar alltså att projektet kan alltså starta med fas 1 med de befintliga anläggningar som vi har, med en liten komplettering då i processen. Och som ni ser i slutet på perioden där så är ju gruvproduktionen ner, men det beror på att vi kan inte ta in de så att säga mineraltillgångar som inte har rätt klassificering ännu.

Så vi kommer ju att behöva borra upp lite grann i slutändan där för att höja upp det. Så att vi har i den här rapporten ungefär en tredjedel av de totala mineraltillgångarna vi har uppe i Sydvaranger på nästan en halv miljard ton tar vi i anspråk i den här feasibility-studien.

Och det är väldigt bra va för att det betyder att med ytterligare borrningsinsatser, så kallad infill drilling, så kommer vi att kunna förbättra och förlänga livslängden på gruvan långt efter de 25 åren som ligger i feasibility-studien. Så att det finns väldigt mycket dolda värden i Sydvaranger som vi inte kan visa, men vi kan bara se dem.

Och det är en robusthet i Sydvaranger som få projekt kan visa upp faktiskt. Så att med det då Nu ska vi se här, om vi går tillbaks.

Nej, det var fel. Så där.

Så har vi ju nu jobbat med att gått in då i finansieringsfasen och genomförandefasen. Så att vi jobbar ju nu med upphandlingar, vi jobbar med rekrytering, men framförallt så när det gäller finansieringen så direkt efter feasibility-studien så valde två banker som rådgivare.

Det var ABG Sundal Collier och DNB Carnegie. Det är våra två huvudrådgivare nu och det är de vi jobbar mycket nära, ska jag säga, nu när vi jobbar med att slutföra finansieringen.

Lite mer om det senare. Men i slutet av året då, i december, och där kommer Paul att prata lite mer om detaljerna där, så fick vi ju då en ny finansiering på plats med Anglo American.

Och det här berodde på att vi fick en viss försening i genomförandet då projektfinansiering och det beror på till stor del, ska vi säga, Anglos då fusion med Teck Resources i Kanada. Så att vi är det enda projektet inom Anglosfären som man jobbar med förutom Anglo-Teck-affären.

Så att vi har varit naturligtvis ett lite mindre projekt, men vi har tagit oss igenom de här olika gateways, som man kan säga då, inom Anglo under tiden man har jobbat med den här stora fusionen. Och det visar också på Anglos intresse för projektet.

Men det ledde till en försening och den förseningen krävde då en ytterligare finansiering och Anglo ställer upp igen. Det säger inte lite om Anglos intresse.

Med det så tänkte jag då stoppa där och låta Paul berätta hur det egentligen ser ut i bolaget.

State of the Grangex. Vi försöker.

Okej, tack. Här är delårsrapporten vi släppte i morse och jag ska visa lite hur det ser ut i resultaträkningen för ett utvecklingsbolag.

Det är inga stora omsättningsbitar vi har, men vi har ändå en positiv förändring i omsättningen och den hänför sig till Sala. Det är ett upp tyvärr av råvarorna.

Men sen så har vi de övriga externa, ser ni, de har minskat under året, likadant personalkostnaderna mot 2024. Och det beror ju på inte att vi har minskat organisationen, vi har ökat den, men vi har balanserat en större del som utvecklingskostnader i balansräkningen.

Och sen så har vi som jag har pratat om ett flertal gånger innan, de finansiella intäkterna som är växelkursjusteringar som beror på att våra lån är denominerade i dollar och dollarn har gått ner under året, vilket ger en positiv effekt på växelkursjusteringarna. Balansräkningen, där ser vi att det är de immateriella anläggningstillgångarna som har ökat mest på tillgångssidan och det har de gjort därför att vi har haft de fina studierna som vi har, det är DFS:en, det är ESIA-studien, alltså miljökonsekvensbeskrivningen, som båda slutfördes under året.

Och sen så hade vi borrprogrammet då i början av året som också balanserats där. Sen har det ju kommit lite växelkursjusteringar in här eftersom som jag sa så har vi lånen i dollar, men vi har tillgångarna i norska kronor och den har också gått ner så då sjunker tillgångarna lite på grund av det också.

Och sen så har vi ett stort omkast om vi tittar på skuldsidan, en halv miljard som har gått från långfristiga skulder till kortfristiga och det är samtliga lån till Ryan och då royalty skulderna till Anglo American som vi har flyttat som kortfristiga skulder eftersom vi avser att betala tillbaka eller att de ska skrivas av helt och hållet då under 2026. Eget kapitalet har ju minskat och det stämmer ungefär med det årets resultat och sen så hade vi en liten nyemission på de teckningsoptionerna som låg.

Kassaflödet under året, här har jag highlightat de raderna. Den ena är förvärv av immateriella anläggningstillgångar som har gjort att pengarna har flödat ut förutom då kassaflödet från den löpande verksamheten med löner och personal och el och allt annat.

På inflödet så har vi ju då de 90 miljonerna som motsvarar de $9,5 miljoner i den utökade royaltyn och sen så den lilla nyemissionen vi hade där. Sen har vi finansieringsavtalen som vi slutförde under 2025.

Då hade vi först då, som Christer nämnde, den utökade royaltyn med Anglo American i juni på $9,5 miljoner som gick då från $27,5 miljoner i royalty till totalt $37 miljoner. Och den gav ju möjligheten att slutföra DFS:en, ESIA-studien och alla förberedande arbeten, utöka organisationen utan att vi behövde göra en nyemission under året.

Och sen så har vi 2, 3 och 4 står det på kanten där. De hänger ihop.

De kom ju som en lite tidig julklapp den 23 december. Och det är bryggfinansieringen på $5 miljoner som ger möjlighet att genomföra early works enligt den tidplan vi har för projektet och fortsätta verksamheten fram till projektfinansieringen utan att slå ner på takten, ska jag säga.

Sen har vi avståendet av royaltyn då på $37 miljoner som var ett paket här med Anglo American. Och de $37 miljoner det motsvarar ungefär 350 miljoner svenska kronor.

Och sen jag kan ta lite enkel bokföringsmatematik här. Skulden ligger ju som kredit i balansräkningen och sen när man bokar bort den skulden det blir ju en debetpost.

Men var hamnar kreditposten? Som en intäkt.

Och den intäkten då kommer så småningom påverka det egna kapitalet positivt med 350 miljoner i runda slängar. Förutom att det påverkar resultat och balansräkning positivt direkt så är det ju även ett förbättrat kassaflöde under hela gruvans livslängd i och med att vi slipper royaltybetalningarna.

Och sen så gjorde vi även upp med Ryan om att skjuta upp återbetalning av lånet på $22,5 miljoner till FID eller till den 31 maj i år. Det var lite kort om det.

Jag överlåter ordet till Christer igen här.

Tack, Paul. Ja, som sagt, det är ju mycket som händer.

Det är rotation på många ställen. Vi kan ju säga det, vi gick ju in faktiskt med en precis som du säger, Paul, en julklapp.

Vi fick ju till det här avtalet med Anglo American. Och det här var ju en del av förberedelserna för projektfinansieringen.

Ursprungligen så skulle ju Anglo stoppa in $25 miljoner cash och då hade vi kvar royaltyavtalet på just då $37 miljoner. Och det royaltyavtalet skulle då betyda att vi skulle betala ungefär 5,5% av royalty på intäkterna över hela gruvans livslängd.

Summerar man de betalningarna så ligger de på ungefär $480 miljoner. Det har Anglo accepterat att skriva bort genom att man skrivit bort det här lånet på $37 miljoner.

Det är en signifikant eftergift till Grangex och Sydvaranger som Anglo gör och bidrar ju naturligtvis till precis som vad Paul sa, ett förstärkt kassaflöde och skapar ett väldigt robust projekt framgent, Sydvaranger. Så att det är verkligen en storebror kan vi säga vi har.

Han är schyst hela tiden egentligen, men det är på kommersiella terms vi jobbar hela tiden. Som sagt, så att med det efter jul och nyår så gick vi ju in där med stärkt balansräkning eller möjlighet och kassan fylldes på direkt efter jul också eller nyår av de här $5 miljonerna som har kommit in nu.

Och vi fortsatte då med de förhandlingar som vi hade hållit på med under hösten och det var ju att de upphandlingar då som var viktiga. Och den viktigaste för starten av finansieringen egentligen det var avtalet med Hartikainen.

Hartikainen har vunnit den upphandlingen som vi har jobbat med under hela hösten. Och Hartikainen, för som inte vet, det är alltså en av de absolut största gruventreprenörerna i Norden, har ett väldigt väldigt bra track record, jobbar ju för väldigt många av de stora gruvbolagen inklusive då det statliga finska bolaget Terrafame och har väldigt bra, robust, familjeägd profil, vilket är bra.

Och de har de gruvmaskiner som behövs för en uppstart och genomförande och den vad ska jag säga, upprampning och sen steady-state-produktion i gruvan som vi behöver. Det här innebar att vi kunde reducera vårat investeringsbehov markant.

Det är en väldigt viktig bit i det här slutförandet av projektfinansieringen. Men framförallt så tog vi bort risken, uppstartsrisken.

Här får vi då in en entreprenör som vet exakt hur de ska göra. Man behöver inte bygga en organisation.

Organisationen finns i princip på plats eller kan då staffas upp. Man kommer att ha ett norskt bolag som då driver gruvan precis enligt de villkor som om det skulle vara att vi själva då i Sydvaranger skulle ha drivit det här.

Så det här är ett riktigt bra partnerskap faktiskt som vi är väldigt väldigt glada över. Det här är ju det absolut största kontraktet som vi skriver inför återstarten av Sydvaranger och därför också väldigt viktigt ur ett riskminimeringsperspektiv också vid uppstarten.

Så vi ser ingen större risk i uppstarten och upprampningen av gruvproduktionen överhuvudtaget. Råmalmsproduktionen har vi så att säga säkrat redan och det är ungefär 250 man också av de 450 som vi ska ha i verksamheten.

Så det här var ett mycket mycket stort genombrott faktiskt. Vi hade ju flera andra, men Hartikainen var helt outstanding.

Tillsammans med det och precis som Paul sa, vi har ju lagt ner väldigt mycket tid och investeringar på det här miljökonsekvensutredningen eller Environmental Social Impact Assessment, som det heter, och den har ju då gjorts enligt internationella standarder. Och det här är ju första gången som man gör det i norsk gruvindustri, säger jag.

Den här är väldigt gedigen, den är väldigt viktig för oss som Grangex med den stora ESG-strategi som vi har. Vi ska vara bäst.

Vi ska jobba med de hållbara lösningar för den drift som vi nu planerar att starta upp i Sydvaranger. Det är viktigt för trovärdigheten inte bara mot finansiärer, men också mot naturligtvis närboende och samhället i övrigt också.

Så det här var en väldigt viktig milstolpe också som då vi kunde presentera då precis i början av februari i år. Och sen har vi projektfinansieringen.

Och den är ju många nyfikna på. Det märker vi ju på många olika sätt och det är vi också.

Vi jobbar ju väldigt mycket. Det här är ju någonting som pågår och har ju pågått ända sen feasibility ja, eller egentligen tidigt förra året.

Men det har ju accentuerats nu i och med att vi har gått i mål med Hartikainen framförallt då och vi har fått de här lösningarna med Anglo American och inte minst Ryan. Så vi är i slutfasen verkligen på det här finansieringen.

Jag kommer ju inte kunna säga mycket mer än så av det skälet att alla är väldigt intresserade, vi själva också. Vi vill ju se det här, men jag kan bara säga så här att det finns mycket stort intresse och vi har fortfarande planen att gå i mål med det här i kvartalet.

Men som sagt, vi styr inte över investerares beslut, men vi gör ju vad vi kan för att övertyga alla att ta beslutet åtminstone före påsk. Och det gör ju det att när vi får det här så kallade då Final Investment Decision då, slutliga investeringsbeslutet, då ska vi ha allt på plats.

Då ska vi ha aktiekapitalet, alltså equityn på plats. Så vi tar ju in har vi sagt ungefär $100 miljoner, ungefär 200 miljoner i en obligation.

Obligationen kommer att ligga i Sydvaranger, alltså nära tillgångarna, och det är fullt då säkerställd obligation, medans då den här aktie kapitalet kommer vi att ta in största del tror vi i Grangex, om inte allt så största del. Det är inte klart riktigt än, men där är vi.

När vi har det på plats då kan vi starta genomförandet. Och det första som händer det är ju att Hartikainen startar uppe på gruvan.

Och sen har de en ramp-up-tid på 3 till 4 månader innan första vad ska jag säga, sprängningen kan genomföras. Det blir ett stort event, kan jag säga.

Och det är någon gång under sommaren då. Parallellt med det då så startar ju de renoveringsarbeten som behöver göras i anläggningen, i anrikningsverket framförallt då, och se till att allting är tiptop så att det ska hålla över en längre tid, åtminstone fem år, så att vi inte behöver ha oplanerade underhållsstopp.

Och sen så gör vi ju också några få investeringar i nya processanläggningar och det är ju då för att nå upp till den här höga kvalitén. Och även där så har vi ju då en teknisk lösning som är helt beprövad.

Det finns inga teknikrisker det här, utan det är bara det att med tanke på de tillstånd vi har så behöver vi anpassa våran anrikningsverk därefter, så att vi inte för att köra till exempel en flotationslösning som skulle varit en kanske den enklaste lösningen för kiselborttagandet som det här handlar om egentligen. Så vi har full koll på det och gruvstart under sommaren.

Det blir ett stort event, kanske en kapitalmarknadsdag, vi får se. Sen startar vi upp då igångkörningen successivt, den våta igångkörningen någon gång i oktober, november.

Och sen ser vi då den första leveransen med största sannolikhet då under december. Och det vore ju en fin julklapp inte minst då till Kirkenes som samhälle.

Då är gruvan igång. Men det vi kan säga det är att när jag står här nästa gång, nästa år, då är vi i full drift och i Sydvaranger och då behöver vi titta på fas 2 och Dannemora.

Och det vi pratar om när det gäller fas 2 så ska vi bara säga det att vi kan alltså skjuta fas 2 bort i tiden och det är det vi har gjort nu i den riskminimering som vi jobbar med för att ta in tillräckligt med kapital så vi inte ska behöva göra någon nyemission för Sydvaranger framgent. Och det är den robusthet som projektet ger och så att fas 2 kan vi skjuta bort i tiden och därmed undvika ytterligare aktieemissioner.

Det andra vi gör, som jag redan nämnt, det är ju att vi avriskar projektet genom Hartikainen-avtalet. Så att det ser väldigt bra ut.

Vi är väldigt taggade. Vi jobbar ju 110% här nu inom organisationen och den växer ju medans vi speaks, om man säger va.

Som sagt, så att med det tror jag jag ska stoppa. Jag börjar köra över tiden, känner jag, men det är ju jätteroligt att prata om det här.

Det här pågår ju. Det händer ju nu va.

Det är det som är så otroligt. För oss på Grangex är det här verkligen seeing is believing när allting sker.

Bra.

Ja, målsättningen är ju då 31 mars då. Och sen kommer ju påsken precis där.

Nej, vi kan inte säga något om det.

Ja, alltså det vi ser va, vi har ju varit ute i marknaden och vi träffat väldigt mycket investerare och det är ingen som säger så att säga, vad är det här för något? Alla blir ju fascinerade över Sydvaranger och projektet som sådant.

Sen så gäller det ju att det ska liksom matcha deras investeringskriterier och riskavvägning och så vidare va. Men alltså med tanke på att risken i återstarten av Sydvaranger är ju ganska låg.

Vi har en kort tid till första produktion. Det är inom 12 månader, inte ens det, det är ju liksom vid årsskiftet.

8, 9 månader, 10 månader.

Det är närtid va och det finns ju inte va. Normalt sett pratar man ju om 24, 30 månader med allt vad det kan innebära under tiden.

Som det är sagt så det finns olika typer av investerare och vi pratar med alla.

Jag tror att med tanke på den storlek som vi har, kapitalbehovet, det är ju då som vi angett upp till $100 miljoner, det där kommer vi finetuna, så blir det en riktad i första hand. Sen ska vi naturligtvis för de intresserade så ska vi ju så att säga efterhöra intresset för en företrädare också.

Ja, så kan man säga det att allting vad ska jag säga, går ju till avslut i samband med att vi stänger finansieringen så att säga. Men det finns inget bortdatum för det med Anglo alltså.

Det gör det ju inte va så att det är inte så. Vi jobbar ju inte mot någon klippavsats här inte.

Ja, okej. Ja, jo, men så.

25.

Ja. Jo, men det var lite det jag sa.

PEA:n då i januari pekade på 19 år och men sen kompletteringsborrade ju vi och fick upp Vi kunde höja kvalitén på mineraltillgångarna och det gjorde att vi kunde förlänga produktionstiden och livslängden på gruvan med ytterligare sex år. Men det finns ju som jag sa mycket mer tillgångar som vi ska konvertera till reserver och det kommer vi att göra.

Det här är en gruva som kommer att hålla i generationer.

Volymen ja, över tid, men vi tror inte att vi kan öka produktionsvolymen per år. 3,5 miljoner ton känns och det styrs lite grann av våra tillstånd också, ska jag säga.

Det som man kan säga och det har vi lite grann pratat om också, det är ju då den här biprodukten som anrikningssanden kan utgöra. Där jobbar vi ju, där har vi inte riktigt klara än, men det kan bli en ytterligare produkt.

Jag säger kan. Men det är väldigt intressant.

Ja, jag säger så här att normalt sett en vanlig projektfinansiering utan kopplingen till Anglo och ett offtake-avtal, alltså det skulle vara 50/50 säkert va, lån aktiekapital. Det är där man börjar någonstans va, eller ännu mera aktiekapital.

Men vi ligger ju idag på en tredjedel aktiekapital och två tredjedelar obligationslån. Och det får man säga är bra.

Men det handlar också om att det inte bygga in för mycket risk i framtiden i bolaget för att ladda på för mycket lån också är ju en risk va. Så att det är en avvägd bedömning som vi har gjort när vi har tagit den här 1:2.

Ja, men det är riktigt. Ja, det är en bra iakttagelse.

Det är sant. Vi har ju åtta stora gruvtruckar som står.

Vi har en väghyvel, vi har stora lastmaskiner och en dumper och så vidare, och mycket annat. Det här kommer vi ju sannolikt att avyttra till Hartikainen.

Sannolikt säger jag.

Men vi får se om jag tycker vi får bra betalt.

Nej, vi har den kraftleverans som vi behöver. Men man ska säga det då att för att elektrifiera gruvan helt ut, som är ett mål också för oss, så kan vi inte göra det i dagsläget då för att då behövs det ytterligare kraftleverans då ifrån Västra Finnmark.

Och det finns planer för det, men nu startar vi gruvan först och sen tar vi det sen.

Ja.

Nej, 26, 27 nästa år?

Nej, det är det ju inte. Vi säger väl så här att för som då kan Dannemora när vi har presenterat, så ser ni ungefär två till två och ett halvt års byggtid.

Vi behöver ju bygga ett nytt anrikningsverk, vi behöver klä gruvan. Gruvans infrastruktur är ju fantastisk, den är ju helt modern.

Så att det kommer ta två, två och ett halvt år. Så att pratar vi 29 kan vi vara igång, 30, någonstans där tror jag.

Och då har priserna sannolikt satt sig rejält högt upp för den här DR eller high-grade koncentrat som vi nu då kommer producera även i Dannemora.

You bet. Tack så mycket.