Ja.

Ja, tack så jättemycket Karl. Vi är ju glada att kunna göra det här igen.

Första kvartalet, hoppas att min röst håller nu. Vi hade ju som sagt årsstämma igår och det höll ju då, så att vi ska väl räkna med att det gör det nu med.

Vi kör den här på svenska och vi har ju gått in i ett nytt år, 2026, med första kvartalet som har passerats. Och vi har ju nu då gått in i året där vi ska genomföra Sydvaranger-projektet, starta upp det.

Det har ju en del så kallade utfordringar på norska och kommer prata om dem lite grann, men var vi är och vad vi har gjort också. Bara så att vi börjar från början.

I september förra året så presenterade vi ju då feasibility-studien då för Sydvaranger. Det var ju en presentation av ett projekt i den här feasibility-studien som visar vilket bra projekt det här är.

Det är ett robust projekt, det är ett världsklassprojekt, det är stort inneboende värde i projektet. Vi kommer att producera en världsklassprodukt, få kan göra densamma och det är då under en väldigt lång tid, 25 år.

Det var längre än de 19 år som låg tidigare i planerna och nu har vi då 25 år, så att en generation och antagligen mycket längre. Och det är det här som är basen då för nästa steg nu när vi går in i genomförandet, när vi ska ta det här in i produktion.

Jag ska säga det också att den här studien då, den gjordes ju då by the book enligt den kanadensiska standarden, gruvstandarden som är den tuffaste på marknaden och det är den man ska egentligen följa om man ska vara framgångsrik. SLR är en helt oberoende gruvkonsultfirma internationellt väldigt välrenommerad.

Och dessutom, och det är viktigt att säga, vi har ju sålt hela produktionen på 25 år till Anglo American, världens största producent av just den här höga kvalitén, men de når inte riktigt upp till det vi gör. Därför var de intresserade och vi skrev avtal med dem.

De har ju också gått igenom den här studien och de har givit sin sign-off på den. Så det är inte bara en som har gjort den oberoende, den är också oberoende då genomgången.

Och det är väldigt bra nu när vi går in i finansieringsfasen där investerare ska bedöma det som vi presenterar, och då har vi det här som fundament. Bland det första vi gjorde också i det här kvartalet, det var att presentera den miljökonsekvensutredning eller ESIA, Environmental and Social Impact Assessment, för Sydvaranger.

Det är den första nånsin för Sydvaranger. Det var inte så att vi behövde göra det, utan vi ansåg att vi bör göra den.

Vi har alla tillstånd redan, så att det var inget krav på det viset, men vi ansåg och anser fortfarande att det var väldigt viktigt att göra det därför att det här ger också en comfort till investerare, men inte minst långivare. Så det här var en stor milstolpe, och den här har ju då jobbas igenom nu under hela de två åren som vi har ägt bolaget och projektet, och kunde då leverera den då i början av februari.

En stor framgång, och det är nog sannolikt den första mest omfattande konsekvensutredningen inom gruvindustrin i Norge, så vi är ganska stolta. Men för att jobba in sig i ett projekt och skapa förutsättningar för en genomförande stabilt så behöver man partners.

Man behöver partners i de viktiga delarna. Och en del i feasibility-studien och i Anglos genomgång var det också, och vi hade redan konstaterat det, det var att få in en erfaren gruventreprenör.

Vi hade flera som vi förhandlade med och Hartikainen valde vi nu då här under kvartalet. Och det är då en av de absolut mest erfarna gruventreprenörerna i Norden.

De opererar ett antal gruvor och har gjort det väldigt väldigt framgångsrikt. Så att det här är också så att vi avriskar projektet.

Genomförandefasen, upprampningen är under kontroll, ännu bättre än vad som var beskrivet i feasibility-studien. Så vi har förbättrat feasibility-studiens resultat genom det här avtalet, och det är på fem år, kan förlängas ytterligare fem år.

Sen har vi de så kallade long lead items som ni som följer gruvindustrin och projekt vet hur det är, att det är långa ledtider. Speciellt nu när det är många projekt som ska byggas och det är mycket som beställs.

Och det här var ett av de utrustningsdelar med en väldigt lång leveranstid som vi har lagt beställning på nu. Och det är den så kallade kisel- eller silica removal unit, den som då tvättar rent vårat järnmalmskoncentrat ifrån kislet, kiseloxiden, så att det blir ännu renare.

Och det är det som också gör att vi når upp till den här toppkvalitén som egentligen ingen i industrin klarar av. Och det är den här utrustningen, den är välbeprövad och används runt om i världen, men det här var ett viktigt tillskott som vi då tog in när vi då gjorde feasibility-studien för att nå det.

Sen är det ett antal andra omöjliga att förstå vad det här är för något jag visar, men det är alltså processdelar i den befintliga processen vi har. Och vi behöver alltså vad man kallar det för då ta bort de flaskhalsar, öka kapaciteten i den befintliga anläggningen, och då är det identifierat olika delar i den befintliga processen som vi har som behöver bytas ut till nuförtiden moderna processdelar.

Vi behöver investera i ett till pressfilter för att kunna nå upp till våran kapacitet på 3,5 miljon ton. Det här gör vi ännu tidigare än vad vi kanske behöver, men det är bara för att skapa flexibiliteten i processen och inte behöva stänga ner produktionen när vi går in i det så kallade fas två, som jag kommer berätta lite grann om sen.

Så om vi då har löst det här med Hartikainen i gruvan, vi har alltså löst gruvproduktionen, den har vi lagt ut på entreprenad och vi vet vad det kommer kosta och vi har väldigt bra priser, priser som stämmer överens med feasibility-studiens antaganden. Men i andra änden då och det är ju då hamnen som vi har.

I hamnen och nu i och med att det är som det är uppe i gränsområdet så finns det ingen hamnservice att tala om egentligen eftersom hamnservicen beror av järnmalmsgruvans utskeppningar. Och då behöver man ha bogserbåtar.

Det var väl lite oväntat att vi skulle bli bogserbåt, eller jag skulle, ja, eller Paul kanske, skulle bli bogserbåtskapten. Men här har vi två stycken bogserbåtar som är klara i princip, ligger nere på skeppsvarvet nere i Holland och har blivit döpta redan och har sin hemmahamn i Kirkenes som ni ser där.

Så att det här är delar så att vi har knutit ihop då gruvan med hamnen och sett till att vi har de här bogserbåtarna för de är nödvändiga för att kunna så att säga knuffa in Panamax-fartygen in till hamn och få dem att vända sen när de ska lämna hamnen. Så det här är två viktiga delar i det här och det här är en charter på 10 år som vi har.

Och det här är en lokal ägare till det här också, så att vi har satsat på en lokal entreprenör som nu då levererar den här tjänsten och det är en del i det här att vara lokal, stödja, bygga verksamhet uppe i Östra Finnmark och Kirkenes. Så att med det då så tänkte jag låta Paul prata lite om economics, så ska jag komma tillbaks och berätta om fortsättningen.

Yes.

Tack Christer.

Då ska vi titta lite på resultat, balans och kassaflöde och ska förklara lite på skuldsidan hur det ser ut där. Jag har gjort en liten jämförelse första kvartalet '26 mot '25, mot de skillnader som finns där och highlightat lite de lite större skillnaderna som är.

Omsättningen, lite ner. Det går lite upp och ner månad för månad där.

Det är inte cykliskt på något vis, utan det är mer beställningarna och det här kvartalet ser bättre ut än det första. Sen har vi övriga externa kostnader som har gått upp 5 miljoner.

Och vad är det för nånting när vi egentligen kapitaliserar det mesta som har med projektet att göra? Jo, det är finansförberedelser helt enkelt.

Det är juristkostnader, det är finans och annat som hör till det. Och sen så har vi avskrivningar som har gått upp lite och det är egentligen en avskrivning på övervärden som finns i den norska koncernen på de materiella delarna där.

Och sen så har vi då de finansiella intäkterna och kostnaderna. Intäkterna är ju helt och hållet valutakursdifferenser och det ligger även valutakursdifferenser med i de finansiella kostnaderna.

Av dem så är 44 miljoner räntekostnader då som vi räknar varje kvartal. Jag kan säga hur mycket vi har betalat.

Vi har betalat 1 000 i räntekostnader. Och så resten är bara som vi räknar upp lånen med.

Nähä, nu gick jag åt fel håll där. Det är den stora knappen.

Balansräkningen, där har vi ju som ni ser det är de immateriella tillgångarna som har på ett år då vuxit med 138 miljoner. Det är så mycket vi har lagt ner på studier, både på DFS, PA, ESIA-studien och utveckling av projektet.

Nyttjanderättstillgångar, alltså leasingtillgångar, har gått upp lite. Det är mer för att vi har räknat om ett avtal efter vi gjort klart DFS:en.

Och sen så de materiella anläggningstillgångarna och vi har inte alls sålt nånting utan det är avskrivningar helt enkelt som har skett på dem. Sen har vi det egna kapitalet som det ser ju inte jätteroligt ut med minus först, men jag ska förklara lite hur det blir minus.

Och det hänger ihop med den här summaskulder som ni ser har ändrat sig med 264 miljoner under tiden. Och hur hänger de ihop?

Det är en ny royalty vi har fått på 90 miljoner. Vi har fått ett brygglån på 45 eller $5 miljoner.

Och sen så är det leasingen då som har ändrat sig och övriga skulder med 31 miljoner, men sen är det ju 85 miljoner med i räntor och valutakursdifferenser. Och de 85, de påverkar ju direkt på resultatet.

Så av de 146 så kan man säga att 85 miljoner det är räntor och valutakursdifferenser på royaltylånen egentligen och skuld till Orion. Och där har jag också highlightat den delen som är royaltyn, det är 493 miljoner som är 47% av de räntebärande skulderna.

Och egentligen det är nästan 50% av balansomslutningen i princip. Och av dem så kommer ungefär 400 miljoner skrivas av i FID.

Jag vet inte om det är någon annan än jag som längtar till FID. Men sen har vi kassaflödet, lite kort om det.

Det är mer för att visa var pengarna tagit vägen. Då är det ju de immateriella tillgångarna under kvartalet som vi har ökat på här med 27 miljoner.

Vi har ett kassaflöde från den löpande verksamheten inklusive rörelsekapitalförändringar på 17 miljoner. Sen har vi fått in 45 miljoner, som jag sa, i brygglånet från Anglo American.

Och så slutar vi då med likvida medel på 21 miljoner för kvartalet. Det var vad jag hade helt kort.

Så åter till Christer.

Stort tack, Paul. Nej, men det det är ju viktigt att som du highlightade där egentligen, bara för att kommentera det också, det gjorde ju du, att det här royaltyavtalet med Anglo American och det de så att säga avtal som vi träffade där för förra årsskiftet gör ju det att vi skriver av hela royaltylånet i samband med FID.

Så det är klart, vi önskar FID så fort som möjligt. Och det där är det är svårt att förstå vad vilken vikt det där har, va.

Det är alltså det räknar man på det i feasibility-studien så skulle motsvara det alltså att Anglo ger upp $480 miljoner i ränte- eller i royaltybetalningar över 25 år. De skriver av lånebeloppet istället och det gör de för att de istället får då 50% eller 100% av hela produktionen.

Det är en väldigt väldigt signifikant värdeförstärkning vi har fått genom det här avtalet. Nu då, så så var det ju nån var det nån som längtade till Final Investment Decision.

Det är många som gör det. Du vet, det märkte vi igår också vid stämman.

Det är ju det, det är ju nästa stora steg i i projektet, framförallt Sydvaranger. Nu blir det väldigt mycket Sydvaranger, det är ju det vi fokuserar på nu, va.

Vi vi ska göra det här klart och det ska väl gå så fort som möjligt som jag har sagt. Så att och det är ju då så att det som händer här sen vi gjorde feasibility-studien det är ju också att det har hänt saker i vår omvärld.

Kriget i Iran eller i Gulfen har ju påverkat väldigt mycket egentligen, va. Energikostnaden har gått upp, vi har fått störningar på många sätt och det påverkar ju också bland annat liksom svavelsyraproduktion, det påverkar då konstgödselproduktionen, ammoniumnitrat och så där, och det det kommer in som då kostnadsposter eller kostnadsökningar då i i de insatsvaror som vi har i våra våra planer då.

Och det är ju då dieselkostnader i gruvan och det är då sprängmedelskostnader till exempel. Det finns andra insatsvaror också, alltifrån stål, men mycket mera special speciallegeringar och sånt där som också påverkas.

Det som man också kan notera det är det att det pris på järnmalm som noterats under hela den här perioden har varit ganska stabilt. Det har inte rört sig mycket och det är då standardmalm.

Det har egentligen inte med med våran produkt att göra, våran superslig eller superkoncentrat, utan Men det som är också man ska notera, något som inte sannolikt påverkar oss när vi väl har kommit i drift, men det påverkar marknaden just nu. Och det är det att väldigt en stor del av kunderna till just den här höghaltiga malmen då, alltså direktreduktionskoncentratet som vi kommer producera, de ligger i Gulfen.

Så de blir alltså påverkade av det som händer runt Hormuzsundet här nere då. Så att därför är det en störd marknad.

Mycket av det som skulle in i Gulfen går nu till Kina istället och det gör det att priset för höghaltig, alltså DR-grade pris eller koncentrat, det priset har tryckts ner för det är oversupply lokalt i Kina. Så det är sådana som påverkar väldigt mycket, va.

Vi tror ju då eller kanske de flesta hoppas vi också att det här ska lösa sig här nu under sommaren, vi får väl se. Men det är viktigt att ändå ha med sig det här och vi tar ju in det här i våra kalkyler naturligtvis för att hantera det här.

Det ligger ju hela tiden och uppdaterar våra det som är i grunden feasibility-studien, men det som vi nu då är ute och och har som grund för diskussioner med finansiärer. Och som sagt, vi har ju gjort projektet finansieringsbart och det har vi gjort genom att den feasibility-studie kalkyl då som låg till grund, den kassaflödes modell som var en del av feasibility-studien, den har vi nu gjort anpassad då till att vara användbar för finansieringen.

Och det bland annat har gjort det att vi har dragit isär fas ett och fas två för att på så sätt generera kassaflöde innan vi går in i fas två istället för att behöva göra först en nyemission här nu i samband med FID och sen lite senare kanske om om ett till två år. Då blir det en väldigt osäker investering för de investerare som kommer in i det här första läget.

Så därför har man alltså dragit isär det här, visar på att vi har ett robust projekt i alla fall. Vi kan köra på fas två egentligen över lång tid, men vi har sagt att 10 år är väl rimligt i det här perspektivet och sen så kan vi då investera i i fas två med eget genererat kassaflöde.

Så det är ett robust case på det viset och det håller även med de här prisökningarna som vi vi nu har. Det vi har gjort det är den ena så att säga att minska risken i projektet för finansiärer, investerare.

Men vi har också minskat risken i genomförandet som vi nämnde med den här gruventreprenören Hartikainens intåg som partner med oss. Då får vi alltså bättre kontroll på kostnaderna i gruvan och gruvans kostnader är de absolut största och har störst påverkan också om de stiger, för det är en faktor tre.

En en dollar högre kostnad i gruvan blir $3 ökad kostnad på i produkten. Så det är en faktor ett till tre där.

Det är jätteviktigt att på så sätt få kontroll på gruvkostnaderna genom att ha en en erfaren entreprenör associerad då till projektet. Och återstarten då, vi annonserade ju som sagt att vi ser en förskjutning nu då i FID, att vi får in projektfinansieringen och kan stänga den.

Det är målsättningen att göra det nu då mot slutet av det här kvartalet. Just nu så har vi ett antal inne i vårat datarum som av stora stora, riktigt stora investerare som gör sin due diligence och kommer även på site och det är på gång just den här veckan också.

Så att det är mycket som händer runt om i projektet och det är bland annat därför som inte Jan-Eric är här idag och det är därför vi pratar svenska, kan man säga, vilket då gör att vi vi fokuserar på en enda sak och det är ju då FID, va. Vi har ju här då en en en utmaning va, skulle det här glida ytterligare då va.

Vi har ju en en säsongsvariation i eller rättare sagt vi har ett arktiskt klimat där uppe. Och det det är ju det som gör att det är så viktigt att vi nu sätter det här före sommaren eller i värsta fall i augusti.

Det beror lite grann på, men vi det är det som är planerna just nu, men det är slutet av det här kvartalet som är målsättningen och det är det vi kör för nu just nu, stenhårt. Och det är viktigt för projektet, men som sagt det är viktigt för samhället där vi verkar uppe i Kirkenes.

Jag kan inte med med med nog kraft trycka på hur viktigt det här är för Kirkenes och Östra Finnmark. Det här är det som gör att människor vill flytta dit eller stanna kvar.

Det är man man väntar nu på också FID. Så att det är ett stort stort stort intresse och mycket höga förväntningar som vi har skapat och det känner vi ju också.

Så att det här är inte bara en möjlighet för oss som aktieägare och bolag, det är en plikt som samhällsmedborgare uppe i Finnmark. Vi kommer ha en stor påverkan och vi kommer ha och vi har dessutom ett väldigt stort stöd och det är i det här sammanhanget då som vi för en dialog väldigt tydlig ska jag säga med norska regeringen.

Det finns en möjlighet för norska regeringen att vara med och hjälpa till här och stötta projektet genom att komma in som då aktieägare också. Och vi ger regeringen den möjligheten.

Det finns stort intresse, men som sagt alltid politiken går ju inte så fort, så att vi får se. Vi står inte och faller med det här, men det är en väldigt bra möjlighet om det skulle vara så.

Så att vi jobbar parallellt på flera spår, men vi har ju ett kommersiellt spår som är huvudspåret nu då med med internationella investerare som kommer att ta lead här. Så med det sagt så tror jag att jag stannar där.

Det finns mycket mer att prata om, men jag måste ju ha något att prata om nästa gång vi är här.

Just det. Tack.

Ja, alltså vi står i stålindustrin i ett paradigmskifte. Man måste lämna den gamla masugnsprocessen för att masugnsprocessen släpper ut väldigt väldigt höga halter av koldioxid.

Och det är därför vi har Stegra som är på väg upp i Norrbotten. Stegra bygger på en ny direktreduktionsprocess som använder sig av vätgas istället för att man använder kol i masugnen.

Men för att kunna använda den här processen måste man ha en väldigt väldigt ren järnmalm, väldigt ren, och det är framförallt kisel och aluminiumoxid som inte får vara höga. Och det är väldigt få som kan leverera det och där är Sydvaranger helt outstanding.

Och det är underskott på den här produkten i marknaden. Och det är därför Anglo var så intresserade att skriva avtal med oss och committa sig på 25 år.

Så att och de ser ju som är i marknaden varje dag, de ser ju värdet av den här höga halten som vi då kommer producera, den kvalitén då. Och det är skälet för att möjliggöra reduktion av CO2 i stålindustrin.

Och det är ju en megauppgift egentligen och där är vi en möjliggörare.

Ja, nej, men alltså det är väl så här att det förändrade geopolitiska läget då med kriget i Iran, det kom ju i princip när vi höll på med våra investerarmöten, besök på site och så vidare. Och det var ju då det påverkar.

Vi har ju sålt ett eller säljer ju ett väldigt fint projekt. Ingen som har haft synpunkter på projektet.

Finns inga synpunkter egentligen där som är negativa. Utan det har visat sig det att det har tagit längre tid för beslut helt enkelt.

Och vi kan väl också se det att det finns tyvärr ska jag säga i Skandinavien inte tillräckligt vad kan vi kalla det för, kvalificerade investerare inom gruvindustrin för gruvprojekt. Det har vi ju vetat lite grann, men vi har ju ändå haft indikationer, men det blir väldigt tydligt nu.

Speciellt nu då. Så att Anglo American hjälper ju till och scoutar och så vidare.

Men vi är ju i en process där större investerare tar längre tid i due diligence-arbetet helt enkelt jämfört med en finansiell investerare. De går mera på kanske det material som finns, de tar inte samma exponering heller.

Men de här som ska ta kanske en del av en lead och så vidare vill ju göra ett riktigt jobb och det där tar längre tid. Det finns väldigt mycket projekt också.

Guld och silver och andra projekt eller metaller pockar också på uppmärksamhet och järnmalm är väl lite mera mainstream och inte riktigt så hett som guld och silver är just nu. Det är också en faktor.

Det kan det också vara, men det är nog ingen som har anfört så att säga valutakurser och sånt där, utan man köper ju alltså styrkan vi har det är ju att vi har Anglo med oss. Det är ju en enorm kredibilitet som ges därigenom alltså, så att utan det då hade vi inte kommit hit.

Ja, verkligen. Verkligen.

Nej, det är viktigt att säga det att när vi gör våra upphandlingar och sånt där så är ju allting villkorat av att vi når FID. Vi tar ju inte på oss några kostnader innan.

Så att och det gör ju då också att vi känner ju också att vi bör ju leverera också inom rimlig tid också, så att säga. Annars så kan vi inte behålla våra leverantörer också.

Skulle det här dra ut på sex månader till eller något sånt där, ja då blir det omförhandlingar. Men dit kommer vi inte.

Det är helt rätt.

Ja, alltså malmreserverna har ju ökat. Det har de.

Alltså mineraltillgångarna är ju ungefär en halv miljard som ligger, en halv miljard ton. Det är alltså väldigt mycket malmförande berg, järnmalmsförande berg.

Av det så har vi nu tagit en tredjedel av det och gjort om till malmreserver som är alltså ekonomiskt brytbara. Och det har ökat och det beror på att det arbete som har gjorts under den här feasibility-tiden och även innan och vi har gjort ett borrprogram bland annat då som kom in i feasibility-studien som inte var med i tidigare studie.

Det visar ju på att förstärkt så att säga kunskapen kring geologin och därmed kunde vi också räkna in mera järnmalmsförekomster så att säga i våra reserver. Och därför steg totala reserven och sen så är det bara produktionsplanering och då blev det 25 år istället för 19.

Men jag ska säga det att vi kommer ju utöka det här ytterligare. De här 25 åren kommer ju fortsätta i all oändlighet höll jag på att säga, men under väldigt lång tid för att allt eftersom vi då börjar beta i början på malmreserven så kommer vi fylla på i bakändan genom ny prospektering och lägga till då, för att vi vet ju att vi har två tredjedelar till som ligger där.

Så att det är inte fel att säga att 60 år gruvproduktion är rimlig, men vi kan bara säga 25 idag.

Ja, självklart.

Ja, får ju den då.

Tailings, det är ju vad vi kallar för silikasandprojektet. Det är ju de avgångsmassor som då fås ifrån järnmalmsproduktionen ifrån anrikningsverket.

Och den sanden är väldigt väldigt hög kvalitet på. Det innehåller mest kisel.

Inom cementindustrin, uppe i tungindustrin finns det ett otroligt hårt tryck på att reducera CO2-utsläppen. Och det kan man göra med att introducera då substitut till den brända kalk som man använder idag och den brända kalken, klinkern som man alltså bränner.

Det är kalksten som man bränner och då får man klinker som man kallar det för, CaO. Och den där släpper väldigt mycket karbonat då eller koldioxid.

Kan man minska klinker innehållet i cementen så kommer man att sänka halten på CO2 från cementindustrin. Och cementindustrin släpper ut lika mycket som stålindustrin gör.

Det är bara det att det är mycket svårare att eliminera då CO2-utsläppen i cementindustrin jämfört med i stålindustrin, för här byter vi ju teknik, va. Och det gör det att våran sand då verkar ska jag säga, jag har inte verifierat det helt, finns möjligheter att den kan gå in som ett substitut då i cementproduktionen och i betongproduktionen.

Och helt plötsligt så har vi då en nytta, då har vi en biprodukt, va, och det är ju 3,5 miljoner ton per år. Det är väldigt mycket värde i det.

Men som sagt, vi kan bara säga att ett utvecklingsprojekt och vi kommer köra det i parallellt så fort vi har fått FID på plats.

Japp.

Kan inte svara på det. Det ska jag säga det finns ju alla möjliga sätt att värdera det här på.

Man har olika och så långt i de diskussioner kan jag ju inte gå in egentligen på hur vi gör egentligen, va. Men det pågår ju eller finns ju professionella diskussioner, va.

Ja, nej men bra fråga. När det gäller på energisidan alltså så har vi ju då den kraft som vi behöver och den är ju säkrad uppe i Finnmark, så att vi har våra 24 MW och de är säkrade.

Så att det är den ena biten. Energikostnaderna där uppe är ju låga, mycket lägre än nere i ja, här till och med i norra Sverige, va.

Det är den ena biten. Har vi några andra flaskhalsar när det gäller personal eller rekrytering?

Vi har idag då en rekryteringsportal och den senaste då så att säga siffran på hur många som är med och anmält intresse är över 800 stycken och vi behöver 450. Och det gör att och vi jobbar ihop med Hartikainen här för att Hartikainen kommer behöva rekrytera ungefär 250, va, operatörer och personal uppe i Norge då i Kirkenes och vi kommer ha ungefär 200.

Så det är ingen flaskhals, så att men det är ju för att vi har skapat den möjligheten, den här portalen där man kan anmäla sig. Annars så är det en risk att man hamnar i problem där.

Och när det gäller utrustningar så har vi ju säkrat dem. Det som är viktiga med långa leveranstider.

Resten finns tillgängligt. Det har vi offert på och vi kommer att kunna beställa det.

Så att av det skälet så är det inga problem. Sen vill jag bara rätta det också.

Vi har inte köpt de här bogserbåtarna. Vi chartrar dem.

På 10 år.

Ja, nej men det är

Inte mycket egentligen, va. Jag fick frågan igår också på stämman och säga att det är en formalitet egentligen, men det ska ju på plats.

Ja, nej men alltså det är helt klart. Nästa datapunkt är ju FID-punkten, va.

Det är när vi stänger affären, när vi har fått in då de investerare då i equity eller i egenkapitalsidan och vi har gått ut och fått in då obligationslånet också. Och det är 100 miljoner i eget kapital och $200 miljoner i då en obligation, va.

Obligationsmarknaden är vidöppen fortfarande och det är bra. Vi ser ju vad som händer i marknaden på i projekt som är inte alls så långt gångna som vårat och där sätter man såna här stora obligationer lätt som en plätt med hyfsade räntor också.

Och det är viktigt, så vi använder ju den kunskapen också och där får vi ju hjälp av våra banker också, rådgivare. Så att det är den egenkapitalanskaffningen här och det är det som triggar alltihop egentligen.

Så att det är det vi jobbar med och ja, den största datapunkten det är FID. Det kommer då.

Precis.

Hej.